Idag är det 1 dag kvar till Special Olympics Stockholm 2012.
Högskoleexamen för alla
För 1 år sedan, 2011 skedde ett genombrott på akademisk nivå för funktionshindrade i samhället. Högskolan i Gävle inledde en unik satsning med en högskoleutbildning anpassad för studenter med utvecklingsstörning inriktad på hälsovetenskap.
Sturebyskolan ställer upp!
Det är strålande sol och klar himmel över Enskede IP när särskoleelever från Lindeparkens gymnasiesärskola tränar inför Special Olympics Stockholm 2012. Här finns också ett fyrtiotal elever från Sturebyskolans idrottsklasser som har uppgift att vara greninstruktörer. Det är lika mycket träning för dem.
Hur kommer det sig att elever från Sturebyskolan är grenfunktionärer på Special Olympics Stockholm 2012?
– För fyra eller fem år sen startade vi en diskussion i skolan om olika förutsättningar när det gäller idrott. Är det skillnad om man är tjej eller kille? Spelar det någon roll var man kommer från? Och vilka förutsättningar har man om man är funktionsnedsatt?
– Jag ringde då Svenska Handikappidrottsförbundet och fick kontakt med Peter Melander som erbjöd sig att komma till oss och köra Goalball och rullstolsbasket med eleverna. Efter idrottslektionen fick de fortsätta med rullstolarna över lunchen och på de vanliga lektionerna. Det var så det började, berättar Andreas Jacobsson, idrottslärare på Sturebyskolan.
– Efteråt ringde Peter och berömde våra elever som hade skött sig så snyggt och frågade om vi kunde vara med och döma i Bosöspelen. Sen dess har det bara rullat på.
– Nu har vi haft handikappidrott som ett stående inslag för idrottsklasserna i nian. Vi har även börjat med sjuorna. Och det fungerar jättebra. Vi har varit funktionärer på flera arrangemang, och Svenska Handikappidrottsförbundet kommer ofta hit och pratar.
Vad tycker eleverna?
– Att vara med och delta som grenfunktionär i Special Olympics kan vara omvälvande. Många av mina elever har varit tårögda när de sett hur deltagarna ställt upp vid startlinjen och sprungit och kämpat allt de förmått. Fasen vad de kör, ibland med stöd av en ledsagare som ser till att de springer rätt i banorna.
– Men det bästa med dagar som dessa, är interaktionen, att mötas. Och att ha möjlighet att prata om upplevelsen. För oss har det verkligen gett en bra inblick i handkappidrott. Jag är säker på att mötet är ett lyft för ungarna som går på särskolan också.


