Ågrenska, ett kompetenscentrum för personer med en utvecklingstörning

Idag är det 98 dagar kvar till Special Olympics Stockholm 2012.

För 98 år sedan, 1914, Grundades Ågrenska behandlingshemmet av Axel Ågren och hand hustru Louise. I början var det ett konvalescenthem, det vill säga ett vårdhem för barn med TBC. I och med att barnsjukvården utvecklades i Sverige behövdes inte traditionella konvalenscenthem längre och verksamheten avvecklades i slutet av 70-talet. Under somrarna fortsatte Ågrenska behandlingshem dock att användas som ett läger för barn och ungdomar med en funktionsnedsättning.

1989 invigdes nuvarande behandlingshemmet under namnet Ågrenska, som idag är ett nationellt kompetenscentrum för personer med en utvecklingstörning och som har Drottning Silvia som beskyddare. Vi har intervjuat Gunilla Jaeger, verksamhetschef på Ågrenska.

Hur har vården för personer med en utvecklingstörning förändrats under de senaste 20 åren? 

En stor förändring är att människor med funktionsnedsättningar i större utsträckning lever som oss andra och inte på institutioner som de gjorde tidigare. Den här utvecklingen startade tidigare än för 20 år sedan, men förändringar tar tid. Ett exempel är att barn med en utvecklingsstörning ofta bor hemma med sin familj och går i en skola nära hemmet idag. Tidigare var det mer vanligt att man blev skickad till någon institution långt hemifrån.

Idag finns det även olika utformningar för skolgång, allt ifrån att barn kan gå i en särskola, i en särskoleklass eller vara integrerade i en grundskoleklass. Man försöker se till varje persons möjligheter och behov och drar inte alla över en kam. Bakgrunden till detta tror jag är den förändrade lagstiftningen och förändringar i samhällets värderingar och attityder.

Vilken typ av verksamhet erbjuder ni till personer med en utvecklingstörning? Erbjuder ni någon form av utbildning eller träffpunkt för anhöriga?

Vi bedriver flera olika verksamheter för personer med utvecklingsstörning till exempel korttidsvistelse, som är en insats enligt LSS, Lagen om stöd och service, i form av helg- och sommarläger. Lägren ger möjlighet för ungdomar att frigöra sig från sina familjer och träffa kompisar i liknande situation, samtidigt som familjen får avlastning.

Vi har även familjevistelser, där får föräldrar tillsammans med personal från deras hemmiljö delta i föreläsningar och diskussioner om aktuella medicinska rön, pedagogiska frågor och psykosociala aspekter relaterade till den aktuella diagnosen.  Barnen får också information om sin funktionsnedsättning och tillfälle att utbyta erfarenheter.  Ågrenska arrangerar också vistelser för vuxna. Oavsett begåvningsnivå är det viktigt att få tillgång till kunskap och möjlighet att diskutera och utbyta erfarenheter med andra i en liknande situation.

Flera i personalen på Ågrenska har också någon form av funktionsnedsättning. De arbetar exempelvis i köket, med lokalvård, fastighetsskötsel eller trädgårdsarbete. Alla som arbetar på Ågrenska har reella och meningsfulla uppgifter, där vi alla ska känna att vi bidrar till att Ågrenska som helhet fungerar.

Hur tror du att er verksamhet har påverkat era kunder?    

Det mesta av det vi gör syftar till att alla våra kunder ska bli så kompetenta som möjligt på att bemästra sin egen situation och sitt vardagsliv.  Vi hoppas att man genom den kunskap och de mötestillfällen vi erbjuder ska hitta eller utveckla sin egen strategi.

Många av våra deltagare säger att mötet med andra i samma situation gör att de inte längre känner sig ensamma, att de fått bekräftelse men också fått distans till sin egen livssituation, att de känner sig stärkta. Föräldrarna säger ofta att de fått ny kunskap och ny kraft för att ta sig an vissa situationer på hemmaplan.

Vilken förändring skulle ni vilja se i samhället för personer med en utvecklingsstörning?

Att ett samhälle för alla blir verklighet. Trots alla förändringar i positiv riktning så är det en bra bit kvar till att personer med funktionsnedsättningar är fullt delaktiga och jämlika i samhällslivet.

Grunden för att kunna åstadkomma ett samhälle för alla är, förutom själva värdegrunden, kunskap.  Självklart ska man se mer till människors likheter än till olikheter, men för att vi ska få ett samhälle för alla krävs också att vi vågar se olikheter och svårigheter, skaffar oss kunskap om dessa och vad de får för konsekvenser. Befattningshavare vars uppgift det är att på olika sätt ge service till personer med funktionsnedsättning måste få mer kunskap.