R.B. Cattell lanserar teorin om ett samband mellan fattigdom och utvecklingstörning
Idag är det 82 dagar kvar till Special Olympics Stockholm 2012.
1930, för 82 år sedan, lanserades en mycket tvivelaktig vetenskaplig teori. Under 20- och 30-talen befann sig Sverige i en svacka gällande befolkningsmängden. Märkligt nog så växte gruppen människor med en utvecklingsstörning drastiskt under precis samma period. Sverige tillhörde de fattigaste länderna i Europa och hade en arbetslöshet på 20 %. Vid den här tiden formulerades nya elitistiska krav på individen som de sinnesslöa varken kunde förstå eller nå upp till; den friska och starka delen av befolkningen skulle öka och de svaga minimeras.
Raymond B. Cattell hade mycket kvar att lära om ärftlighet.
Den engelska sociologen Raymond B. Cattell ansåg sig i mitten av 30-talet kunna bevisa denna befolkningsdegeneration. Han utgick från att det var skillnaden i antalet barnafödslar mellan rika och fattiga familjer som var problemet. Han inventerade antalet barn i en mängd familjer och fann att underklassen hade många per familj, varav åtskilliga var sinnesslöa, medan överklassen hade få barn per familj, vilka sällan var sinnesslöa. Sedan tillämpade han en invecklad matematik och kom fram till att fortsatte detta förhållande kommer intelligenskvoten att sjunka med en poäng vart tionde år och om 30 år kommer man att i England ha 24 % fler sinnesslöa. Om 300 år skulle halva befolkningen utgöras av sinnesslöa.
Denna teori förkastades naturligtvis några år senare. Felet var hans statiska syn på samhället, tron på den absoluta ärftligheten och okunskapen om miljöns betydelse.
