Anstaltsperioden

Vipeholm i Lund, 1953

Vipeholm i Lund, 1953

För 77 år sedan, 1935, grundades en av Sveriges mest kända och kritiserade anstalter för människor med utvecklingsstörning. Vipeholm var från början avsett för ”svårskötta obildbara sinnesslöa män”, men kom att bli det största av statens sex specialsjukhus för vård av sinnesslöa. Det var här den omtalade kariesstudien bedrevs under åtta år och där två tredjedelar av patienterna deltog. Håll utkik här på hemsidan söndagen den 1 april, då publiceras en intervju med Vipeholmsexperten Elin Bommenel, lektor i vetenskapshistoria och etik vid Lunds Universitet. Men Vipholms anstalt var långt ifrån det enda stället där människor med en utvecklingsstörning låstes in för förvaring tillsammans med mentalsjuka patienter.

På 1830-talet öppnade läkaren Johann Guggenbühl en anstalt för idioter i Schweiz. Han blev vida ökänd eftersom han, på helt felaktiga grunder, tog in barn med och utan utvecklingsstörning till den högt belägna anstalten i övertygelsen att höjden och särskild kost och kroppsvård skulle göra dem friska. Även om han var ute och cyklade med sina teorier så är han ändå orsaken till att intresset för sinnesslöhet spred sig i Europa. I flera av länderna började man inventera idioterna och med filantropiska och religiösa motiv öppnades en mängd små anstalter för barn.

1935 satt 7000 personer med sinnesslöhet/utvecklingsstörning på anstalt, en siffra som steg till 15 000 då det hela kulminerade på 1960-talet. Efter detta sjönk antalet intagna drastiskt vilket främst beror på insikten att när anstalterna ökade sitt platsantal blev deras funktion omvänd. Anstaltsmiljön visade sig inte bara vara hämmande för personlighetsutvecklingen, utan även nedbrytande för individens sociala förmåga. Därmed förbjöds den enligt svensk lag och alla anstalter för människor med utvecklingsstörning är idag nedlagda.

Ett mindre antal personer bodde på anstalter under ett begränsat antal år, flertalet i hela sitt liv. Denna 130-åriga epok som kallas anstaltsperioden kommer för alltid att framstå som en märklig del av vår historia och vårt kulturarv. Den har gett oss gripande erfarenhet av en företeelse som inte får falla i glömska.

Källa: Från idiot till medborgare, av Karl Grunewald.

Vipeholm

De intagna på Vipeholm fick äta i djupa bleckskålar med sked. Kniv och gaffel och porslinstallrikar ansågs onödigt, då de hade så dåligt bordsskick, 1942.