Utplaceringar i familjehem tar fart
Idag är det 75 dagar kvar till Special Olympics Stockholm 2012.
1939 – Under 1910-talet gjorde regeringen flera försök att placera ut personer med utvecklingstörning i familjehem. Dock fick familjevården inte riktigt den omfattning som många förväntade sig. Man frågade sig om det verkligen gick att finna en familj som kunde ta emot ett barn med utvecklingsstörning när inte ens föräldrarna orkade ta hand om det. En vuxen person med utvecklingsstörning har redan från början svårt att försvara sin integritet. Var det då verkligen försvarbart att placera denna person i en så sluten värld som en familj?
Det visade sig att bönderna inte var särskilt villiga att ta emot utplaceringarna. Under 1920-talet togs sterilisering av kvinnor upp som en förutsättning för placering. Men, för att återknyta till år 1939, det var inte förrän i slutet av 1930-talet då det rådde arbetskraftsbrist på lansbygden, som familjehemsplaceringarna tog fart. I mitten av 1940-talet var runt 600 personer utplacerade på familjehem runtom i Sverige. 1946 gjorde staten en utredning av sinnesslövården vilken ansåg att familjehemsvården var illa skött och att man systematiskt utnyttjade den sinnesslöe personen som arbetskraft.
Källa: Från idiot till medborgare, av Karl Grunewald
